jag och mina getter.

Jag börjar bli trött på mig själv.

Det enda jag gör på dagarna är hem och barn, förstå mig rätt.. jag älskar mina barn men jag är kring dom 24/7 märker att mitt sociala liv påverkas utav detta oxå för är jag inte med dom då pratar jag om dom... Är det meningen att livet ska vara så inrutat efter det man får barn att man inte ens kan prata om nå annat än blöjor, förlossningar, vinterkläder, sovrutiner osv?!

Kan bara tänka mig hur det är för mina vänner som inte än har barn hur jävla skoj dom tycker jag är.. Phö!

Ibland borde man "förbjuda" barn prat å kanske prata om nå annat?

Inte bara tomt skvaller om allt å ingeting utan en vettig dialog med en lr flera vuxna människor utan att bara prata om deras lr mina barn.. Går det ens??