jag och mina getter.

I vårat hyfsat lilla hus klämde vi in oss 16st varav  5 var barn mellan 3mån-13år..

 

Barnen blev mkt nöjda och glada över alla sina julklappar fast dom inte fick mobiltelefoner, surfplattor eller datorer!

 

Jag lyckades köpa hörlurar åt Tobbe som han blev riktigt nöjd med!

Men jag hade lagt ner tid på dom oxå, läst recensioner och omdömen och sånt skit ;)

 

Tydligen var kablarna nå extra?!? Wtf kablar är väl bara kablar?? Ha ha så insatt är jag i ljud och bild ;)

 

Det är ju som för nått år sen jag fick för mig att vi behövde en ny tv... Glad skuttade jag in på Elgiganten och bad om hjälp.. Blev en 3D led? Och ingen var väl lyckligare än jag över att jag fick en eltandborste med på köpet..

väl hemma blev det mutter dels över märket på tvn och över att jag tiggde till mig tandborsten ist för 3D glasögon.. suck.. Nu är det väl så att vi borstar tänderna oftare än ser på 3D filmer ;)

vägrar erkänna att jag kan ha gjort ett litet fel ;)

 

 

Uäh börjar känna mig gammal, höfterna värker och knäna värker.. Får skylla på dom underbart fotriktiga stålhätteskor Jag har på fötterna varje dag.. 

 

För ålder kan det inte vara.. Inte än.. Mååånga år kvar innan jag lägger mig på rygg och erkänner mig besegrad utan nått så banalt som några siffror på mitt körkort!! ;)

 

 

I morgon ska jag ut och trängas med alla andra för julmatsinköp.. Hujja!

Men är det jul så är det jul!!

vi ska gå all in! Eller nej lutfisk hoppar vi över och grisfötter.. Btw vem äter den skiten? Hundarna?!

rätt läskigt med varma kokta grisklövar i en skål.. 

Men allt annat.. Skinka,korvar,sill,lax,röror.. ÅHH Janssons!! Fatta så jävulusiskt gott!! ( dreglar lite lätt)

 

nej släpa min baconröv ut och hämta in kiwi och kanske utfodra mini me.. 

Lät rätt jobbigt ;)

 

PoK

C

Jag som många andra har följt serien SOA sen början.. 

Jag grinade ögonen ur mig när sista avsnittet tog slut, satt och höll andan dom sista 20minuterna.. Man viste väl eg vad som skulle hända och fast man vet att det bara är en serie ett sketet tv-program blir man berörd.. Helt sjukt ;)

 

1 vecka kvar till julafton.. Paketen är klara bara inhandla och tillaga en jäkla massa mat kvar då, ska bli mysigt-trångt med hela min familj här.. :)

 

Min älsta dotter som är så sjukt nyfiken på vad hon ska få i julklapp försökte köra med att hon inte gillar överraskningar ( det var nå nytt) så hon ville att jag skulle berätta för henne vad det var i paketen!! Ha ha skulle inte tro det!! ;)

 

Nej om jag skulle utfodra mini me!!

 

PoK

C

Det här med att skaffa barn?!

 

Varför skaffar vi barn till och börja med?

Jag minns inte ens att jag hade nån direkt lngtan efter barn då jag fick första, för mig var det ett OJ, men jag var i ett stadigt förhllande och ja när väl informationen hade landat i mitt huvud så blev jag självklart glad!

 

T blev ett efterlägtat barn allt eftersom magen växte, sparkarkarna gjorde det hela om inte ännu mer verkligt

 

Men nog blev det en riktig chock ändå när lilla knytet på 3,6kg "ploppade" ut..

Man var van att sova när man ville, äta när man ville och nu skulle man anpassa sitt liv efter nån som vägde3,6kg?!?!? WTF lixom!!

 

Kommer ihåg att jag tyckte livet var rätt pestigt!

Ändå var T ett mönsterbarn, åt var 4é timma, skrek inte, sov från 23.00 åt vid 6-7, somnade om och sov till 10-12 tiden så vad faan klagade jag om?!? INGETING!!

 

Jag var nog bara bortskämd och omogen!

Jag var 21 skulle fylla 22 när jag fick mitt första barn!

 

N kom till livet när jag skulle fylla 26, hadde väl ländat lite mer då i min mamma roll..Men då hade v precis köpt hus, A ÄLSKADE sitt jobb, sin jakt..osv osv så när N var 3mån hade A varit borta lite mer än 30dagar sammanlagt och han tyckte INTE alls at han hade varit borta mkt.... och jag hade inte så något körkort utan där satt jag med mina barn i ett hus jag inte kunder eg nått om.. Jag var väldigt beroende utav mina vänner och familj..

 

När jag fick nr3 M skulle jag fylla 30... mkt trygg i min roll som mamma ( jaa det var är jobbigt oxå men på ettannat sätt), hade körkort och en ny sambo som fanns där och inte hela tiden satt och suktade efter att få fara ut och fiska/jaga/köra skoter eller jobba.

Förstå mig rätt. ett jobb är jvligt bra att ha men det är dok ETT jobb!!

DU är inte oumbärlig där men hemma är du det!

Din familj behver DIG och DU missar nåså fruktat mkt när DU inte vill vara där!

Det är INTE dig dina barn söker trygghet hos utan hos den som är hemma med dina barn!

 

Men skillnden för mig var att för T var allt nytt, det var hanns första och mitt 3é.. men vi har kompleterat varandra väl tycker jag, vist som kvinna har jag väl dragit det "tyngsta" lasset jag hade/har 3barn att anpassa mig efter, 2 andra att följa till skola/dagis.

 

Men nu när yngsta är 5 och älsta 13 tycker jag livet börjar bli rätt behagligt igen.

 

Jag kan fortfarade inte vara ego om min egentid men det vill jag inte vara, jag vill vara med mina barn =)

 

 

Lööööv C

 

ångest... Vet ni att det är värre än en fysisksmärta!

fysisksmärta kan du bota med -alvedon,Ipren,citodon,tradolan,sjukgymnastik osv osv den listan går att göra oändligt lång men på dom flesta fysiskasmärtor finns det nån form av hjälp!

Ångest?!? Jao det finns vita små piller med fräsiga nämn som ska vara lugnande/ångestdämpande men vet ni vad?! När man är mitt i skiten när ångesten ligger på konstant och panikångest attackerna kommer lite då och då hjälper inga små piller... Inte alls!!

 

Ångest får även den mest sociala människan att undvika lämna sin trygga bubbla, gå på stan är en plåga.. För vem vet.. Du kanske träffar nån som du känner och som frågar hur du mår?

För hur faan svarar man på det?

-Jao det är som det är.. Biter mina kinder blodiga för att inte springa iväg grinandes, att det flimrar framför ögonen och susar i öronen (fysiska symptom på ångest) och att lämna hemmet får mig att få hjärtklappning och kallsvettas... Men förutom det.. Jajo det är rätt bra med mig ;) hmm nej det är nog ingen som vill/kan säga så åt dom man träffar utan man biter sig i kinden och pressar fram ett leende

och mumlar - Jo det är väl som det ska va?! :)

 

Det finns säkert mycket värre som kan hända en än att utsättas av ångest men när du är mitt i det, när du har svårt att andas, får panik bara av att behöva gå in på dagis för att lämna eller hämta sitt barn, av att måsta in på Ica för att köpa mjölk, när ens barn börjar bråka med varandra.... Just då tror jag rätt bestämt att en bruten arm, en kronisk nacksmärta osv kan känna sig besegrade!

 

Men jag har sagt det tidigare och det skadar inte att säga det igen.. Det som INTE skadar mig,HÄRDAR mig!!

 

Vill aldrig igen vara så dålig som jag var då men jag tar den erfarenheten med mig i mitt bagage och ändå tackar den för den styrka och lärdom den har gett mig!!

 

Och inte för att inte glömma.. Alla nära och kära som stod där passivt och ville så gärna hjälpa men det fanns inget ni kunde ha gjort!

Det var min strid, min kamp mot sjukdomen, mot framtiden!

Jag älskar er så för att ni fanns, att ni lät mig ta den tiden jag behövde!

 

I ❤️ U

/C 

Att vara hemma med ett frisktbarn som klättrar på väggarna utav tristess är riktigt plågsamt!

 

My fick magsjuka lördag em men söndag lunch var det hela över men då är det 48h karenstid att överleva..

 

Mitt barn är lungt sagt inte en filbunke, hon har mer energi än dom första och blir fort uttråkad, så att bara vara hemma är inte riktigt hennes melodi.. Suck..

 

Jag har rätt tråkigt oxå, har städat/tvättat och ska börja gräva fram jultjaffs nu snart..